Intersquash Club vinner SM !

Intersquash Club Svenska Mästare för femte gången
I helgen avgjordes årets elitserie.  Redan på förhand visste vi att vår uppgift att hämta in Malmös två poängs försprång skulle bli en väldigt svår uppgift. Saken blev inte lättare av att vi i första matchen skulle möta vår största rival Roslagen SRC som hade bestämt sig för att toppa laget och spela med säsongens bästa lag. På pappret var det fördel för de på tre av matcherna, men som tur var lyckades vi vinna matchen med 3-1 efter heroiska insatser av Joel Vikstén och Kristian Frost. Joel vände ett 0-2 underläge mot den rutinerade Henrik Löfvenborg medans Frost för första gången slog finlands Olli Touminen med 3-1. Olli ligger på den nuvarande rankingen ca 50 placeringar före Kristian. Dock slog Malmö Slätta SK med 4-0 vilket innebar att de med tå matcher kvar nu hade 3 poäng mer än oss.
Under lördagen så hade vi som målsättning att endast göra vårt jobb och se till att vinna våra matcher och hoppas på någon skräll. Vi hade räknat med att Malmö skulle tappa 2 poäng vilket skulle räcka för att de skulle bli mästare. Vi vann våra 8 matcher, även om undertecknad höll på att grusa våra drömmar redan under den första matchen mot Göteborg.
Allt fick avgöras i den absolut sista matchen mellan Malmö och Teknova SK. Vinst för Malmös Paul Morrison och guldet stannar i Malmö, medans vinst till Calle Remle skulle innebära att vi vinner guldet på gameskillnad. Mina lagkamrater försökte övertala mig att Calle kan vinna, mest i syfte för att trösta mig tror jag, då jag var den enda i laget som tappade poäng under helgen. Paul hade slagit Calle relativt enkelt med 3-0 för en månad sen , så förhoppningarna var inte stora. I säsongens sista match väljer då Calle att plocka fram det bästa spelet jag sett han leverera och slår Paul i en stenhård match med 3-0.
När Calle slår in matchbollen tittar jag på mina lagkamrater och det tar nog några sekunder för oss att förstå vad som hänt. Först kändes det extremt konstigt att vinna på detta sättet men efter bara några sekunder byts den känslan ut mot total eufori. Årets elitserie har varit bland de tuffaste under alla åren jag har spelat då flera lag haft bredare och bättre trupper. Vi gjorde en katastrofal första halva av säsongen och låg femma efter hälften av matcherna och inte ens vi själva trodde att vi skulle ha en chans att vinna, men vi bestämde oss för att kämpa om resterande poäng. Vi har nog inte den bredaste truppen eller de bästa spelarna, men som lag har vi visat en stor karaktär i år och jag känner en enorm stolthet över mina lagkamrater.

 

Bolbol Aziz

Vänligen gilla och dela: